Sveriges försvar kompenser en viss oförmåga med en överdimensionerad ledning!

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i en debattartikel;
Sverige har ett bra och starkt försvar. Det svenska försvarets kvalitet är långt bättre än vad som hävdas i debatten. Försvarets förmåga både vad gäller internationella insatser och värnande av landets territoriella integritet är god. De män och kvinnor som deltar i internationella insatser gör ett utomordentligt arbete.

Rubriken har skrämmande likheter med uttalanden under mellankrigstiden, Tolgfors fortsätter;

Konkret handlar det om att Försvarsmakten har 1,5 miljarder i underskott i förbandsverksamheten i år och kommande år. Som en tillfällig lösning har myndigheten föreslagit att 850 miljoner kronor ska överföras i år från materielanslaget till förbandsanslaget.
Regeringen har vid flera tillfällen under våren begärt att Försvarsmakten ska klara ut vad underskottet består i och hur de uppstått. Något som inte har förklarats tillräckligt väl. Regeringen har därför beslutat att 170 miljoner kronor, som vi kan gå i god för, ska överföras från materielanslaget till förbandsanslaget i år och nästa år.

Regeringen avser att gemensamt med Försvarsmakten och Riksdagen finna långsiktigt hållbara lösningar för att komma tillrätta med försvarets ekonomi och organisation.

I ett första steg har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att ta fram förslag till effektiviseringar och strukturella åtgärder för att komma tillrätta med underskottet i förbands-anslaget. När de kan redovisa vidtagna och initierade åtgärder och efter att resultatet av dessa kan värderas och tidsättas kan frågan om ytterligare överföring prövas av regeringen.

Parallellt med detta omprövar vi försvarsmateriel-
försörjningen.

Genomförandegruppen, som består av representanter för allianspartierna, har fått i uppdrag att se över möjliga besparingar på materielanslaget de kommande åren i storleks-ordningen 2-3 miljarder kronor. Av de 650 miljoner kronor som har aviserats från och med 2009, har 130 öronmärkts för att öka anslaget för internationella insatser.

Det är tydligt att försvaret lider av bristande uppföljnings-, prognos- och analysförmåga samt otillräcklig finansiell styrning.

Statskontorets granskning från i april i år av Försvarsmaktens pågående omställningsarbete av sin förvaltning bekräftar i stora delar detta. Bristfällig redovisning av gjorda besparingar på förvaltningsområdet och uppenbara svårigheter för Försvarsmakten att redogöra till vad dessa pengar har använts är bara några exempel. Nu i veckan presenterar även Ekonomistyrningsverket sin rapport om "Försvarsmaktens interna styrning och kontroll". Det finns en uppenbar risk att det då framförs ytterligare kritik mot myndigheten.

Vi ska ansvarsfullt utveckla det svenska försvaret. Försvaret ska fortsätta att öka sin tillgänglighet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Vi kommer i höst att dimensionera försvaret utifrån och in – världen, närområdet och nationen – för att det ska vara användbart i alla dessa perspektiv. Vår säkerhet ska bygga på mer gemenskap och samarbete med andra länder. Framför allt kommer det nordiska försvarssamarbetet att fördjupas.

Försvaret genomgår en genomgripande förnyelse från invasionsförsvar till insatsförsvar. I slutet av året kommer jag att lägga fram ett förslag om försvarets framtida inriktning och dimensionering. Innan dess måste försvarets ekonomiska situation ha retts ut. Annars riskerar utformningen av framtidens försvar vara ogjord redan från början och Försvarsmaktens ekonomiska framtid präglas av återkommande problem.
Sten Tolgfors (m)
försvarsminister

Att överskrida budget med 1,5 miljarder eller 50% av de påverkbara resurserna (rörliga) är inte acceptabelt. Men att ställa in "produktionen" eller lägga ned "produktionsenheter" och behålla all personal (utom de som inte står ut och begär avsked) är ingen lösning.

Eftersom man måste komma åt de fasta kostnaderna måste personal
friställas, pensionsåldern kan inte var 61 år, om inte den personalen är användbar och reella behov finns - vilket inte verkar vara fallet, kompetenshöjnande vidareutbildning kan inte fortgå utan att behoven styr, stödmyndigheter (Fortv, FMV, mfl) kan inte tillåtas "leka affär" utan konkurrens. (Tillämpa marknadsekonomiska spelregler i en planekonomi) I ESV rapport framgår att Fortverket gjort en hyreshöjning på 140 miljoner som aldig kunnat prognosticerats. I rapporten står också att man upplever att det finns två ÖB. Med det avser man inte den civila ställföreträdande överbefälhavaren. (Tyvärr finns det fler än så men det kan ta lite tid att upptäcka alla)
Dessa myndigheter kan i många fall läggas ned, personalen avskedas med motivet arbetsbrist och kostnaderna reduceras. Tyvärr har många reduceringar resulterat i att konsulter används. (Jag har själv varit en)

För något år sedan frågade jag rektorn för Försvarshögskolan, Henrik Landerholm, hur länge man tänkte att fortsätta vidareutbilda officerare till högre nivå i samma omfattning som för 20 år sedan. Han svarade; så länge ingen ger oss ett annat uppdrag!

Senare frågade jag ÖB, Håkan Syrén, hur länge vi skulle behöva dras med den gigantiska administrationen? Svaret jag fick var kort och enkelt; - Hjälp mig att bli av med den!

Den övergripande uppgiften borde vara "Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp" och det huvudsakliga medlet måste vara att skapa en organisation vars verksamhet skulle vara att vidmakthålla och utveckla kompetensen inom området väpnad strid!

Vi får hoppas att beskrivningarna av åtgärderna resulterar i de nödvändiga strukturförändringarna som ingen vill formulera konkret!

Slutligen några konkreta frågor till Försvarsministern;
Kommer administrationen att anpassas till behovet? Kommer personal att avskedas?
Om svaret är ja! Innebär detta en lagändring eller nedläggning av hela myndigheten?

Och slutligen;
- När vågar vi uttrycka försvarsmaktens förmåga i ambitionstermer?

-
-

Vems är felet för Försvarsmaktens svindlande affärer?

Genast efter Sovjetunionen fall reviderades hotbildsbedömningarna mot Sverige. Kanske var man från militärt håll rädd att trovärdigheten skulle ifrågasättas om man inte tog i ordentligt och så var plötsligt alla militära hot mot Sverige borta - för alltid, verkade det som!?

Oron om vad detta skulle få för konsekvenser för Försvarsmakten måste under denna perioden ha varit stor och ett intensivt "tankearbete", kanske med rubriken "vad skall vi hitta på" (uttalad med en dialekt tillhörande Bert-Åke Warg) Någon "på tråden" säger internationella insatser, det är vad politikerna vill ha! Då får dom vara med i de stora sammanhangen!
Bra idé, ropar alla andra fåglarna på tråden!

Lite raljerande skulle kunna sägas att så föddes det svenska insatsförsvaret.

Ett intensivt, och kostnadskrävande arbete inleddes med att skrota materiel och anläggningar. Materiel såldes, många gånger till stora utländska uppköpare som i sin tur kunde sälja prylarna vidare.

Men allt detta räckte inte till, förband, oftast de med nyligen gjorda stora investeringar lades ned. Personalen flyttades till andra förband med stora kostnader som följd.

Den tidigare höjningen av pensionsåldern, införande av ett nytt befälssystem, överföring av fastigheter till Vasakronan och fortverket, bildandet av Pliktverket omformning av Försvarets Materielverk till egen myndighet, nedläggning av Milo- och Fostaber, bildandet av en Operativ ledning, mm, mm, gjorde att ingen hade någon som helst kontroll på vare sig verksamhet, organisation eller ekonomi.
Men i samma veva kunde man lätt ta beslut om att beställa delserie 2 av JAS Gripen.

Under två år var situationen så besvärlig att anställningsstopp infördes men åren innan lät man alla överstar, kommendörer, generaler och amiraler som tvingats avsäga sig fullmaktstjänsten som villkor för sin befordran, få samma villkor som officerare med fullmakt. Mycket få valde att gå i förtida pension. Ung nyutbildad personal valde att stanna kvar på sina hemorter och begärde avsked samtidigt som en ny generalsgrad, brigadgeneral, infördes.

Att ÖB denna gången valde att som så många gånger förut bromsa produktionen, vilket jag tidigare påpekat är lika "korkat" som om Volvo slutade tillverka bilar och istället lät personalen spela innebandy, men inte fick politiskt godkännande för åtgärden är ett politiskt hälsotecken. Men alla strukturella fel kvarstår och nedläggningarna av så många förband utan ett ord om de egentliga problemen kvarstår. Här erfordras ett samarbete mellan den politiska och den militära ledningen.

Någon har sagt "att om ser hur Försvarsmakten använder sina pengar kan man inte påstå att man har för lite pengar"

Självklart är det uppgifterna som skall vara styrande. Men vilken ambitionsnivå uttalas i regleringsbrevet? Tyvärr verkar det vara så att de internationella insatserna drivs på "löpande räkning" och det som blir över när de så kallade "stödmyndigheterna" tagit sitt är en rejäl minuspost.

Bra Sten att du försöker ta tag i detta men inte är det ÖB:s fel att han fick en hyreshöjning på 10% just före bokslutet.