VÄXANDE RYSKT HOT.
Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige innebär inte att vi står fria från hotbilder. Ett växande hot från Ryssland bör inte nonchaleras. Politikerna måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter, skriver Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott.
Min kommentar till detta är att ett totalt vacuum vilket vi snart har åstadkommit skapar hotbilder. De fortsätter;
Budgetbeslut för försvaret måste vila på säkerhetspolitiska bedömningar. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld ska utgöra grunden för vår försvarspolitik, och vi bör kontinuerligt analysera de potentiella hot som kan uppkomma.
Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige i närtid innebär inte att vi står fria från hotbilder.
En seriös analys måste se den nya tidens utveckling i Europa och våra grannländers ekonomiska och strategiska intressen.
I såväl vårt närområde som övriga världen finns starka krafter och ekonomiska intressen när det gäller till exempel framtidens energiförsörjning. Dessa intressen påverkar sannolikt den europeiska säkerhetspolitiken och kommer att visa på starka viljeyttringar från stater i vår närhet
Allt fler framhåller den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Det finns goda skäl att ta uppgifterna på allvar.
Vi kan inte lugnt konstatera att risken för en rysk invasion inte är trolig och därmed avfärda alla hotbilder mot Sverige. Ett växande hot från den nya tidens Ryssland bör varken nonchaleras eller ignoreras.
Sverige har mellan år 2000 och 2007 dragit ner på försvarets budget med 20 procent medan det omvända har skett i vår närhet, där upprustning och ytterligare satsningar har gjorts av ett flertal länder i Europa.
Deras säkerhetspolitiska bedömningar har uppenbarligen varit en annan än den svenska. Den politiska ledningen måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter.
Försvarsmaktens verksamhet håller god kvalitet. Den svenska militära förmågan och uppfyllelse av verksamhetsmål inger gott förtroende, ett förtroende som avspeglas inte minst i försvarets goda renommé i internationella insatser.
Konsekvenserna av den pågående omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett modernt, flexibelt och insatt insatsförsvar är dock kostsamma.
Arvet från tidigare försvarsbeslut samt föråldrade personalförsörjnings- och kostnadshanteringssystem innebär ett läge med återkommande svarta hål i budgeten, där förbandsverksamheten blir lidande.
Detta måste åtgärdas, men försvarets ekonomi får inte ta överhand i försvarspolitikens inriktning.
Försvarsmakten måste bli bättre på planering, budgetuppföljning och ekonomistyrning. Men förbättringar krävs även inom Försvarsmaktens personalförsörjning.
För att lösa försvarets uppgifter ställs idag allt högre krav på soldaters förmågor, vilket visar nödvändigheten av en bra rekrytering.
Men det ställer också krav på att Försvarsmakten ska våga se över sin personalstruktur och även ta obekväma beslut för att göra effektiviseringar. Försvaret måste även vårda den personal som arbetar ute i organisationen och som nu möts av olika rykten och besked om den egna verksamheten.
Vi måste också bli medvetna om vad det vi beställer faktiskt kostar och kräver i kringorganisation och ledning: att 2000 svenska soldater i internationell tjänst också för med sig kostnader i Sverige.
Här hemma ställer våra uppsatta mål krav på utbildning, soldater i beredskap för rotation, övningar, materiel och ledningssystem. En soldat ute i dag innebär allt mer logistik, effektiv ledning, högteknologiska system, avancerade it-lösningar och sofistikerade vapensystem.
Allt detta måste med i beräkningarna när budgeten läggs så att den är realistisk och stämmer väl överens med de uppgifter försvaret är ålagda att utföra.
Förhållandet mellan inriktning och resursfördelning må vara svårbalanserat, men det krävs mer än spariver och en ekonomi i balans när vi ska göra bedömningar av hur mycket pengar som ska läggas på Sveriges försvar.
Det är så att man blir tårögd när jag läser denna artikel. Men ärade ledamoter har ni klart för er vilka svårigheter ni beskriver? Hur skall ett nödvändigt personalförsörjningssystem kunna införas utan att anställningstrygghetslagar bryts? Och varför pekar ni bara ut Försvarsmakten som ansvarig?
Visar inlägg med etikett ÖB. anställningstrygghet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ÖB. anställningstrygghet. Visa alla inlägg
torsdag 22 maj 2008
tisdag 20 maj 2008
Sveriges försvar kompenser en viss oförmåga med en överdimensionerad ledning!
Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i en debattartikel;
Sverige har ett bra och starkt försvar. Det svenska försvarets kvalitet är långt bättre än vad som hävdas i debatten. Försvarets förmåga både vad gäller internationella insatser och värnande av landets territoriella integritet är god. De män och kvinnor som deltar i internationella insatser gör ett utomordentligt arbete.
Rubriken har skrämmande likheter med uttalanden under mellankrigstiden, Tolgfors fortsätter;
Konkret handlar det om att Försvarsmakten har 1,5 miljarder i underskott i förbandsverksamheten i år och kommande år. Som en tillfällig lösning har myndigheten föreslagit att 850 miljoner kronor ska överföras i år från materielanslaget till förbandsanslaget.
Regeringen har vid flera tillfällen under våren begärt att Försvarsmakten ska klara ut vad underskottet består i och hur de uppstått. Något som inte har förklarats tillräckligt väl. Regeringen har därför beslutat att 170 miljoner kronor, som vi kan gå i god för, ska överföras från materielanslaget till förbandsanslaget i år och nästa år.
Regeringen avser att gemensamt med Försvarsmakten och Riksdagen finna långsiktigt hållbara lösningar för att komma tillrätta med försvarets ekonomi och organisation.
I ett första steg har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att ta fram förslag till effektiviseringar och strukturella åtgärder för att komma tillrätta med underskottet i förbands-anslaget. När de kan redovisa vidtagna och initierade åtgärder och efter att resultatet av dessa kan värderas och tidsättas kan frågan om ytterligare överföring prövas av regeringen.
Parallellt med detta omprövar vi försvarsmateriel-
försörjningen.
Genomförandegruppen, som består av representanter för allianspartierna, har fått i uppdrag att se över möjliga besparingar på materielanslaget de kommande åren i storleks-ordningen 2-3 miljarder kronor. Av de 650 miljoner kronor som har aviserats från och med 2009, har 130 öronmärkts för att öka anslaget för internationella insatser.
Det är tydligt att försvaret lider av bristande uppföljnings-, prognos- och analysförmåga samt otillräcklig finansiell styrning.
Statskontorets granskning från i april i år av Försvarsmaktens pågående omställningsarbete av sin förvaltning bekräftar i stora delar detta. Bristfällig redovisning av gjorda besparingar på förvaltningsområdet och uppenbara svårigheter för Försvarsmakten att redogöra till vad dessa pengar har använts är bara några exempel. Nu i veckan presenterar även Ekonomistyrningsverket sin rapport om "Försvarsmaktens interna styrning och kontroll". Det finns en uppenbar risk att det då framförs ytterligare kritik mot myndigheten.
Vi ska ansvarsfullt utveckla det svenska försvaret. Försvaret ska fortsätta att öka sin tillgänglighet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Vi kommer i höst att dimensionera försvaret utifrån och in – världen, närområdet och nationen – för att det ska vara användbart i alla dessa perspektiv. Vår säkerhet ska bygga på mer gemenskap och samarbete med andra länder. Framför allt kommer det nordiska försvarssamarbetet att fördjupas.
Försvaret genomgår en genomgripande förnyelse från invasionsförsvar till insatsförsvar. I slutet av året kommer jag att lägga fram ett förslag om försvarets framtida inriktning och dimensionering. Innan dess måste försvarets ekonomiska situation ha retts ut. Annars riskerar utformningen av framtidens försvar vara ogjord redan från början och Försvarsmaktens ekonomiska framtid präglas av återkommande problem.
Sten Tolgfors (m)
försvarsminister
Att överskrida budget med 1,5 miljarder eller 50% av de påverkbara resurserna (rörliga) är inte acceptabelt. Men att ställa in "produktionen" eller lägga ned "produktionsenheter" och behålla all personal (utom de som inte står ut och begär avsked) är ingen lösning.
Eftersom man måste komma åt de fasta kostnaderna måste personal
friställas, pensionsåldern kan inte var 61 år, om inte den personalen är användbar och reella behov finns - vilket inte verkar vara fallet, kompetenshöjnande vidareutbildning kan inte fortgå utan att behoven styr, stödmyndigheter (Fortv, FMV, mfl) kan inte tillåtas "leka affär" utan konkurrens. (Tillämpa marknadsekonomiska spelregler i en planekonomi) I ESV rapport framgår att Fortverket gjort en hyreshöjning på 140 miljoner som aldig kunnat prognosticerats. I rapporten står också att man upplever att det finns två ÖB. Med det avser man inte den civila ställföreträdande överbefälhavaren. (Tyvärr finns det fler än så men det kan ta lite tid att upptäcka alla)
Dessa myndigheter kan i många fall läggas ned, personalen avskedas med motivet arbetsbrist och kostnaderna reduceras. Tyvärr har många reduceringar resulterat i att konsulter används. (Jag har själv varit en)
För något år sedan frågade jag rektorn för Försvarshögskolan, Henrik Landerholm, hur länge man tänkte att fortsätta vidareutbilda officerare till högre nivå i samma omfattning som för 20 år sedan. Han svarade; så länge ingen ger oss ett annat uppdrag!
Senare frågade jag ÖB, Håkan Syrén, hur länge vi skulle behöva dras med den gigantiska administrationen? Svaret jag fick var kort och enkelt; - Hjälp mig att bli av med den!
Den övergripande uppgiften borde vara "Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp" och det huvudsakliga medlet måste vara att skapa en organisation vars verksamhet skulle vara att vidmakthålla och utveckla kompetensen inom området väpnad strid!
Vi får hoppas att beskrivningarna av åtgärderna resulterar i de nödvändiga strukturförändringarna som ingen vill formulera konkret!
Slutligen några konkreta frågor till Försvarsministern;
Kommer administrationen att anpassas till behovet? Kommer personal att avskedas?
Om svaret är ja! Innebär detta en lagändring eller nedläggning av hela myndigheten?
Och slutligen;
- När vågar vi uttrycka försvarsmaktens förmåga i ambitionstermer?
-
-
Sverige har ett bra och starkt försvar. Det svenska försvarets kvalitet är långt bättre än vad som hävdas i debatten. Försvarets förmåga både vad gäller internationella insatser och värnande av landets territoriella integritet är god. De män och kvinnor som deltar i internationella insatser gör ett utomordentligt arbete.
Rubriken har skrämmande likheter med uttalanden under mellankrigstiden, Tolgfors fortsätter;
Konkret handlar det om att Försvarsmakten har 1,5 miljarder i underskott i förbandsverksamheten i år och kommande år. Som en tillfällig lösning har myndigheten föreslagit att 850 miljoner kronor ska överföras i år från materielanslaget till förbandsanslaget.
Regeringen har vid flera tillfällen under våren begärt att Försvarsmakten ska klara ut vad underskottet består i och hur de uppstått. Något som inte har förklarats tillräckligt väl. Regeringen har därför beslutat att 170 miljoner kronor, som vi kan gå i god för, ska överföras från materielanslaget till förbandsanslaget i år och nästa år.
Regeringen avser att gemensamt med Försvarsmakten och Riksdagen finna långsiktigt hållbara lösningar för att komma tillrätta med försvarets ekonomi och organisation.
I ett första steg har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att ta fram förslag till effektiviseringar och strukturella åtgärder för att komma tillrätta med underskottet i förbands-anslaget. När de kan redovisa vidtagna och initierade åtgärder och efter att resultatet av dessa kan värderas och tidsättas kan frågan om ytterligare överföring prövas av regeringen.
Parallellt med detta omprövar vi försvarsmateriel-
försörjningen.
Genomförandegruppen, som består av representanter för allianspartierna, har fått i uppdrag att se över möjliga besparingar på materielanslaget de kommande åren i storleks-ordningen 2-3 miljarder kronor. Av de 650 miljoner kronor som har aviserats från och med 2009, har 130 öronmärkts för att öka anslaget för internationella insatser.
Det är tydligt att försvaret lider av bristande uppföljnings-, prognos- och analysförmåga samt otillräcklig finansiell styrning.
Statskontorets granskning från i april i år av Försvarsmaktens pågående omställningsarbete av sin förvaltning bekräftar i stora delar detta. Bristfällig redovisning av gjorda besparingar på förvaltningsområdet och uppenbara svårigheter för Försvarsmakten att redogöra till vad dessa pengar har använts är bara några exempel. Nu i veckan presenterar även Ekonomistyrningsverket sin rapport om "Försvarsmaktens interna styrning och kontroll". Det finns en uppenbar risk att det då framförs ytterligare kritik mot myndigheten.
Vi ska ansvarsfullt utveckla det svenska försvaret. Försvaret ska fortsätta att öka sin tillgänglighet, användbarhet och kostnadseffektivitet. Vi kommer i höst att dimensionera försvaret utifrån och in – världen, närområdet och nationen – för att det ska vara användbart i alla dessa perspektiv. Vår säkerhet ska bygga på mer gemenskap och samarbete med andra länder. Framför allt kommer det nordiska försvarssamarbetet att fördjupas.
Försvaret genomgår en genomgripande förnyelse från invasionsförsvar till insatsförsvar. I slutet av året kommer jag att lägga fram ett förslag om försvarets framtida inriktning och dimensionering. Innan dess måste försvarets ekonomiska situation ha retts ut. Annars riskerar utformningen av framtidens försvar vara ogjord redan från början och Försvarsmaktens ekonomiska framtid präglas av återkommande problem.
Sten Tolgfors (m)
försvarsminister
Att överskrida budget med 1,5 miljarder eller 50% av de påverkbara resurserna (rörliga) är inte acceptabelt. Men att ställa in "produktionen" eller lägga ned "produktionsenheter" och behålla all personal (utom de som inte står ut och begär avsked) är ingen lösning.
Eftersom man måste komma åt de fasta kostnaderna måste personal
friställas, pensionsåldern kan inte var 61 år, om inte den personalen är användbar och reella behov finns - vilket inte verkar vara fallet, kompetenshöjnande vidareutbildning kan inte fortgå utan att behoven styr, stödmyndigheter (Fortv, FMV, mfl) kan inte tillåtas "leka affär" utan konkurrens. (Tillämpa marknadsekonomiska spelregler i en planekonomi) I ESV rapport framgår att Fortverket gjort en hyreshöjning på 140 miljoner som aldig kunnat prognosticerats. I rapporten står också att man upplever att det finns två ÖB. Med det avser man inte den civila ställföreträdande överbefälhavaren. (Tyvärr finns det fler än så men det kan ta lite tid att upptäcka alla)
Dessa myndigheter kan i många fall läggas ned, personalen avskedas med motivet arbetsbrist och kostnaderna reduceras. Tyvärr har många reduceringar resulterat i att konsulter används. (Jag har själv varit en)
För något år sedan frågade jag rektorn för Försvarshögskolan, Henrik Landerholm, hur länge man tänkte att fortsätta vidareutbilda officerare till högre nivå i samma omfattning som för 20 år sedan. Han svarade; så länge ingen ger oss ett annat uppdrag!
Senare frågade jag ÖB, Håkan Syrén, hur länge vi skulle behöva dras med den gigantiska administrationen? Svaret jag fick var kort och enkelt; - Hjälp mig att bli av med den!
Den övergripande uppgiften borde vara "Långsiktig beredskap mot väpnat angrepp" och det huvudsakliga medlet måste vara att skapa en organisation vars verksamhet skulle vara att vidmakthålla och utveckla kompetensen inom området väpnad strid!
Vi får hoppas att beskrivningarna av åtgärderna resulterar i de nödvändiga strukturförändringarna som ingen vill formulera konkret!
Slutligen några konkreta frågor till Försvarsministern;
Kommer administrationen att anpassas till behovet? Kommer personal att avskedas?
Om svaret är ja! Innebär detta en lagändring eller nedläggning av hela myndigheten?
Och slutligen;
- När vågar vi uttrycka försvarsmaktens förmåga i ambitionstermer?
-
-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)