På frågan om regeringsbildningen - intet nytt

Det verkar tyst, mycket tyst om de förhandlingar eller samtal som tycks pågå och inte gav Talmannen någon information om hur processen går.

Att Annie Lööf får kraftigt sänkt förtroende i Novus-mätningen kan peka åt både Löfvén och Kristersson men troligen har Centerpartiet genomfört egna undersökningar som möjligen kan ge svar på den frågan.


Det enda säkra någon kan säga just nu är att sannolikheten för ett extraval ökar!






Konsultationer pågår, men mellan vilka?

Thorvaldsen säger nej - kan detta rädda Kristersson

Ingen vet ännu!




Men när vi vet, vet vi också vilka krafter som står bakom Socialdemokraterna!

Talmannen dömde fördel Löfvén - varför?

Tråkigt att vi inte kunde klara av att välja en statsminister före jul, uttryckte en besviken Talman, efter att han ansåg att en nominerad statsministerkandidat skulle ha goda möjligheter att bli vald. Och att utse en kandidat som med stor sannolikhet skulle bli bortröstad är bara slöseri med de två omröstningar som återstår innan ett extraval blir verklighet.

Lite konspiratoriskt men kanske ändå inte, ser jag situationen som ett strålande upplägg av den gode förhandlaren Löfvén.

Att utse en ny kandidat den 16 januari 2019 gynnar påtagligt Stefan Löfvéns möjligheter att både utses och också vinna omröstningen med hjälp av C och L.

Varför det?

Löfvén påstår att han fortfarande har möjligheter att nå ett genombrott i förhandlingarna med Annie Lööf. Knäckfrågan lär bli arbetsrätten, men där finns säkert finurliga och finstilta möjligheter som, om man bara får tid kan formulera.  



Kristersson har inget att förhandla om. Centern och Liberalerna har sagt att man ställer upp på Moderaternas budget och den politik man avser föra. Här är det bara möjligheten för SD att ha inflytande på regeringen som är problemet.

Visserligen är det så, men bara om blockpolitiken består och inte Socialdemokraterna med sina 100 eller V och MP med sina 44 mandat stödjer regeringen i enskilda förslag, där man inte vill att SD skall ha inflytande!

70+22+31+20+(100)=243
eller
70+22+31+20+(28+16)=187

Slutligen så var Norlén tydlig med att han önskade att få en lösning så fort som möjligt men varför lyssnar han så ihärdigt på Stefan Löfvén. Denne skulle ha prövats av Riksdagen den 3/12 men det sköts upp och flera gånger därför att Löfvén begärde detta då han förhandlade med C och L.

Nu får Löfvén ytterligare tid att nöta ut Annie Lööf i långa förhandlingar.

Så varför denna utdragna process och varför så rädd för ett extraval? Han har en del personligt i vågskålen. Efter ett extraval skall val av Talman göras och i det valet är Norléns situation långt ifrån självklar!

Är Löfvén bara ute efter att vinna tid?

Tidigare i veckan uttalade sig Stefan Löfvén i regeringsfrågan, efter att han kommit åter från Bryssel och här hemma blivit bortröstad som statsminister och regeringsbildare. Nu menar Löfvén att Talmannen inte skall nominera någon kandidat förrän partierna ämnar släppa fram denne.
Att han själv upplevde en personlig prestigeförlust är uppenbart, när han blev bortröstad och att han valde Bryssel i stället för att uppleva samma nesa ytterligare en gång, men gör han detta uttalande för att visa omsorg om andra statsministerkandidater eller finns det någon annan anledning?

Om ståndpunkten är densamma som vid den första omröstningen finns ingen lösning, ingen kandidat kan nomineras. Detta måste innebära att, oavsett vad Stefan Löfvén säger om behovet av en snabb lösning, så blir det tillfälle för honom att fortsätta förhandlingarna med Annie Lööf. Om inte, Annie plötsligt ändrar sig angående Kristersson.

Så varför går Talmannen i Löfvéns fälla? 



Vid jultalet i Avesta försökte den sittande statsministern åter att sälja valfläsk genom att lova runt och glömde inte bort löftet om en ytterligare ledig vecka till barnfamiljer. Ett löfte som likt Perssons löfte om införande av maxtaxa på "dagis" skär rätt igenom alla partipolitiska tillhörigheter.
Han glömde inte att varna för de extrema högerkrafternas utbredning i Europa och resten av världen. Tidigare har han sagt att "vi politiker kan inte klandra väljarna för ett valresultat" men när han varnar för högerkrafternas utbredning i demokratiska länder är det inte det han gör - klandrar väljarna?

Så vad händer nu? Kanske får vi redan i morgon veta att Kristersson åter blir nomineras som statsminister och nu kanske till och med Socialdemokraterna släpper fram honom?

Vem vet?



Tycker nog att Löfvén högra ärm är lite  skrynklig - det har vi inte sett förut - betyder det att ....

Varför är en M KD-regering hänvisad åt att ta stöd av SD eller?

Alla vet vid det här laget att S+Mp+V fick 144 mandat medan M+KD+C+L bara fick 143. Det vill säga att det borgerliga blocket, den så kallade Alliansen fick ett mandat mindre än de rödgröna om man räknar med vänsterpartiets mandat.
Nu fick också ett annat parti 62 mandat och nog står väl de för en mer konservativ politik. Själva påstår de att de är ett socialkonservativt parti. Då borde väl dessa räknas in som ett stöd för Alliansen precis som vänsterpartiet räknas in som stöd för S+Mp, den tidigare regeringkonstellationen?

Eller är det bara jag som tänker fel?

Varför är det så otänkbart att få stöd för en politik som man vill föra. För mig är det fullständigt omöjligt att förstå. Men om detta socialkonservativa parti vill få igenom egna förslag som går helt på tvärs med den sittande regeringens ideologi utsätts en regering bestående av M+KD och stöds av C och L för utpressning. SD kräver att deras förslag skall gå igenom för att andra frågor skall stödjas. Är det i ett sådant fall helt otänkbart att få stöd av ett annat av de tre partierna som tillsammans fick 144 mandat?
Självklart måste ett parti med 62 mandat på alla sätt och vis försöka få igenom sina förslag men här kan ett två eller tre av partierna med de 144 mandaten ge stöd och på det viset eliminera både hot, utpressning och regeringskriser!

Eller är det bara jag som tänker fel?


Just nu verkar det som om ingen vet!

Surt sa räven - och surare lär det bli!

Läs Stefan Löfvéns inlägg på Facebook (med kommentarer i rött)

I förra veckan inleddes förhandlingar mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för att bryta dödläget så att Sverige kan få en regering. Även om vi i utgångsläget stod långt ifrån varandra i ett antal frågor var samtalen konstruktiva. Socialdemokraterna gjorde eftergifter i frågor som vi tycker är viktiga, som skatterna och arbetsmarknadspolitiken.

När förhandlingarna avslutades i helgen fanns ett resultat att förankra internt i respektive parti.

Centerpartiet sa nej till det förhandlingsresultatet. Jag har respekt för det. Partier är demokratiska organisationer. Jag tror inte att förra veckans förhandlingsarbete varit förgäves.

Det finns därmed två tydliga alternativ. Antingen en mittensamverkan eller en konservativ högerregering som är beroende av Sverigedemokraterna. Du och S har stora möjligheter att stödja en M ledd regering, precis på samma sätt som Alliansen så många gånger stöttat din tidigare regering! Säger man nej till båda dessa är risken för extraval stor. För min del står dörren till nya samtal öppen. Jag kommer i varje läge att vara redo att förhandla för att få till stånd en mittensamverkan och en handlingskraftig regering som står fri från högerextrema krafter.

I samtal med talmannen har jag bekräftat att jag är beredd att nomineras som statsminister för en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men nu meddelas att  Du inte kommer att närvara i Riksdagen vid omröstningen om din nominering till Statsminister. I stället väljer Du att närvara i Bryssel där Du enligt uppgift inte kan ersättas!? Vi är redo att samarbeta med alla partier i riksdagen som står upp för demokratiska värderingar och bryta blockpolitiken.

Jag beklagar att de besked som de andra riksdagspartierna hittills har gett innebär att talmannens förslag inte heller den här gången ser ut att gå igenom. Men det är viktigt att processen går vidare så att Sverige så snart som möjligt kan få en regering på plats.

Idag röstar riksdagen om nästa års statsbudget. Min uppfattning är att regeringsfrågan ska komma först och budgeten sen. Och varför har det blivit så? Statsministeromröstningen var utsatt att bli den 3 december. Du har direkt medverkat till denna utdragna process inte bara nu utan också vid alla de andra sonderingarna. Därför bör riksdagen besluta om en så neutral budget som möjligt. Övergångsregeringen har lagt fram en sådan budget. Neutraliteten kan absolut diskuteras i övergpångsbudgeten!

Moderaterna och Kristdemokraterna försöker ändra ordningen och bakbinda en ny regering innan den ens kunnat formas. De lägger en gemensam reservation som kan gå igenom med Sverigedemokraternas stöd. Att S försöker att göra det nästan kriminellt att SD ger stöd för en åsikt måste jämföras med S tillgodoseende av alla Vänsterpartiets förslag.

Det står partierna fritt att göra, men det är knappast avsikten med regelverket för en tid med övergångsregering.

Istället för en genomarbetad budgetproposition riskerar vi nu att statens finanser kommer att styras av en otydlig reservation i finansutskottet med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar. Det leder till väldigt osäkra planeringsförutsättningar i välfärden och för myndigheterna. Ett sådant dåligt försvarstal, om reservationen skulle vara dåligt genomarbetad lär väl hela budgeten vara det!

Samtidigt vill jag betona att Sverige klarar det här. Övergångsregeringen styr riket till dess att en ny regering är på plats. Att vi nått ett skede där vi börjat prata riktig politik och förhandlar över blockgränsen är – trots allt – ett viktigt steg framåt.

Varför så ödmjuk just nu. Det hade varit ett mindre stilbrott om Du i stället använt första person, jag, i stället. För visst är det det Du menar?  

Dessutom läste jag just att L Partisekreterare Maria Arnholm menar att L inte alls eller på något sätt sagt nej till Löfvén! Och hur skall detta förstås. Upplösningen av L görs tydligen inifrån utan hjälp av svikande förtroende från väljarkåren.

Löfvén sågar M KD budgetmotion med uttrycket "det är en servettskiss!

Klart att det är en besviken statsminister för expeditionsregeringen som uttrycker  sig så. Inte kunde han regera, inte kunde han hålla Fridolin i örat, inte kunde han fullt ut göra "en Persson" och inte heller kunde han förhandla. Det verkar som det enda han kan är att vara besviken.


För Löfven och Socialdemokraterna återstår en möjlighet att låta Sverige få en stabil regering. Också han kan lämna över en "kravlista" eller en lista på vad han kan stödja en M KD regering för att inte ge SD rollen av utpressare. Att tanken inte föresvävar en sann "sosse" är förståeligt men lika fullt märkligt. Kanske strider det mot elfte budordet, som lyder; så har vi aldrig gjort förut!


Nu menar Löfvén att om M KD budgeten går igenom på Onsdag anser han att statsministeromröstningen skall göras om Kristersson i stället för om honom. Men tillägger Löfvén, "om Talmannen vill att jag skall prövas som Statsminister så ställer jag naturligtvis upp"

Att Stefan Löfvén inte vill bli bortröstad en andra gång verkar betyda mer än att följa de parlamentariska regler som vår Regeringsform anger tyder på att han inte riktigt har insikt i sin person. Att han gillar att åka runt omkring i världen visar han tydligt både med kroppsspråk och snygga kostymer men att han är så mån om sitt eftermäle och personliga prestige är ytterligare mer oroväckande. Men att han många gånger skissat på servetter har han med detta för alla avslöjat!


"En Persson" kallar jag för att i en valrörelses slutspurt erbjuda den kategori väljare som sannolikt inte tillhör den egna väljarkåren en stor förmån som få eller ingen kan motstå. Exempel på detta var när Göran Persson i valrörelsens slutskede införde maxtaxa på dagis. Något som mest gynnade mycket högavlönade familjer.