Till intet förpliktigande

Kommentar till Fredrik Lund-Sammelis (S) och Peter Hultqvists artikel i NSD 4 november 2011.


Det är fina ord svepande formuleringar i artikeln om Socialdemokraternas beskrivning ”Framtidens Försvar”.
Positionsframflyttning betyder att man accepterat regeringens ekonomiska nivå vilket är utmärkt.
Att Folkpartiet sedan länge förespråkat ett NATO-medlemskap är ingen nyhet och det finns ingen anledning att beskriva detta som att regeringen talar med dubbla tungor (ljuger).
Socialdemokratin har en historia i detta hänseende där man under många år spelade under täcket med NATO utan svenska folkets vetskap. Minnet är kort!
Kritiken mot personalförsörjningssystemet riktas mot spridningen av en felaktig bild men också mot frånvaron av ett regelverk och uppgörelse med arbetsmarknadens parter. Kritiken är i vissa avseenden berättigad men vill socialdemokratin återinföra värnpliktsutbildningen?
Frågan om svensk försvarsindustri är svår och har kostat skattebetalarna mycket pengar. Under de Socialdemokratiska regeringsåren gjordes gigantiska försvarsbeställningar hos svensk försvarsindustri av prylar med tveksamt värde för Försvarsmakten. Syftet verkade vara mera sysselsättningspolitik än en satsning på försvarsförmåga.
Det är alldeles riktigt att framtida hot är svåra att förutsäga. Därför måste ansenliga resurser läggas på att ständigt värdera förändringar i framtida hot.

Den absolut lägsta nivån en Försvarsmakt kan ha i en omvärldssituation där något militärt hot inte föreligger, är en organisationsvolym där kompetensen på alla nivåer kan bibehållas och även utvecklas. Denna kompetens-organisation utgör också med sin höga beredskap och inneboende höga kompetens en tröskel mot hot som är svåra eller rent av omöjliga att förutse.

Att vi med ett "frivilligt" yrkesförsvar också har större möjligheter att delta i internationella insatser för att bidra till fred och säkerhet i vår omvärld och på det viset demonstrera vår vilja att kunna göra verklighet av solidaritetsförklaringen är en viktig bonus. Det långsiktiga målet att kunna försvara nationen mot väpnat angrepp måste alltid vara huvuduppgiften!

Allmän värnplikt har många fördelar och förtjänster. Den försvarsförmåga som kan utvecklas är dock tveksam och diskutabel. Allmän värnplikt som en demokratisk rättighet och skyldighet, stärker vår demokrati men med allmän värnplikt kan aldrig kompetensen, väpnad strid vidmakthållas och utvecklas. Och var ligger realismen i socialdemokraternas förslag?

Och vart tog pengarna vägen?

När Gudrun Schyman brände upp 100 000 SEK ökade den svenska kronans sammanlagda värde med just 100 000! Pengar motsvarar ett värde även om de består av papper som förpliktigar de utgivande riksbanken att betala ut motsvarande värde i guld. Nåja det var länge sedan den texten försvann på sedlarna.
Men pengar är egentligen lika oförstörbart som energi som bara kan omvandlas. Även om pengar används för konsumtion har även den ett värde. Men visst, genom att konsumera rent skräp som måste kastas bort, förstörs pengar.

Min fråga är bara hur har man i ett land som Grekland lyckats hamna i denna enorma skuldsituation? Borde det inte finnas en massa pengar (Euros) undanstoppade eller investerade någonstans!?

Och hur skall det gå med Europas och hela världens ekonomi?

Egentligen gillar jag enkla lösningar och varför inte enkla förklaringar även om de kan vara kraftfullt maskerade.

Häromdagen läste jag Jonas Sjöstedts förklaring på och även lösningen på den finanskris som började redan 2008 och som vi fortfarande upplever konvulsionerna av.

På några rader förklarar Jonas Sjöstedt hur och varför vi hamnat i den ekonomiska kris som vi nu upplever.
Det är främst tre orsaker som enligt Sjöstedt ligger bakom. Dessa är den okontrollerade finansiella spekulationen, den gemensamma valutan, euron samt vissa länders höga skuldsättning.


Men utan investeringar och utan riskkapital stannar hela världsekonomin. Det är helt enligt en socialistisk (varför inte kommunistisk) ideologi att staten skall äga produktionsmedlen och därför inte svårt att förstå Jonas Sjöstedts iver att kontrollera finansmarknaden. Men i dag har vi facit på hur alla dessa kommunistiska experiment blivit totala ekonomiska misslyckanden. Att Kina lyckats så bra beror på att man accepterat marknadsekonomiska principer och lyckats utnyttja den stora öppna frihandelsmarknaden som hela västvärlden utgör.
Att påstå att den gemensamma valutan som innebär att de nationella möjligheterna att devalvera, eller revalvera sin valuta inte längre är möjlig, är en av orsakerna, tyder på stor okunnighet. En nedskrivning av en nationell valuta innebär att utlandsskulder blir högre, importen blir dyrare medan landets export och turistindustri gynnas.

För ett land som Grekland där man utan vidare låtit den offentliga sektorn svälla över alla gränser, där höga löner, goda pensionsvillkor och låga eller inga krav på prestationer varit liktydigt med en statlig anställning hade en egen valuta inte gjort vare sig till eller från.
Den gemensamma valutan har möjligen underlättat utlandslån och möjligheter att få EU-bidrag men är på intet sätt varit orsaken till den uppkomna situationen.
Istället har den gemensamma valutan underlättat handeln vilket ökat konkurrensen vilket är en positiv tillväxtfaktor.

Eurokrisen är en skuldkris som skapats av oansvariga politiker som för att behålla makt och popularitet bekämpat arbetslöshet med anställningar i stat och kommun där något egentligt behov inte förelegat.
Banker och andra finansiärer har ivrigt bidragit till detta genom att låna ut pengar, medvetna om eller kanske i tron att det mäktiga EU alltid skulle ställa upp med säkerheter.

Arbete är en förutsättning för ett samhälles välfärd. Men arbetet måste ge mervärde och vara efterfrågat. Det är enkelt att anställa 25 trädgårdsmästare, helst egna släktingar, utan att ens ha en trädgård. Men efterfrågan på tjänsten är tveksam liksom mervärdet. Tyvärr har vi bara marknadsekonomin att luta oss emot – trots dess alla nackdelar!

Vänsterpartiet har ett helt program för att tygla den finansiella spekulationen. Övertron på att centralisera makt till EU och övertron på att fria marknader är något gott i sig har lett oss in i denna kris påstår Sjöstedt. Där kanske Jonas Sjöstedt har rätt men i övrigt är Vänsterpartiets program förbud, centralstyrning och regler. Det programmet kallas i andra sammanhang planekonomi!

Tycker i dag Carlsson

När går valutasamarbetet i graven?

Ambitionen att med ekonomiska band knyta samman de europeiska länderna för att på det viset göra alla länderna så beroende av varandra att militära konflikter blir en omöjlighet verkar nu i skenet av många länders underskott ha misslyckats.

Att den politiska prestigen ännu är så stark att alla önskningar om att upplösa valutasamarbetet tystas ner, är förvånande och kan inte fortgå länge till.

Den sannolika utvecklingen är att valutasamarbetet upphör inom några veckor. Detta kan ske antingen genom att Tyskland lämnar EMU och återinför D-marken som nationell valuta. Samtidigt kommer ett stort antal andra länder med balans i sin ekonomi göra samma sak.
Ett mindre sannolikt alternativ är att Grekland utesluts ur EMU. Detta kan sedan följas av utelsutning av flera andra länder (PIIGS).

Vad detta innebär för Sverige, den svenska valutan och svensk export är svårt att säga men sannolikt kommer de länder som utgör vår exportmarknad att bättre kuna behålla sin köpkraft vilket kommer att gynna Sverige.

http://www.nytimes.com/interactive/2010/05/02/weekinreview/02marsh.html

Hur skall världsekonomin stimuleras?

Trots att man kommit överens om nedskärningar och höjning av utgiftstaket i USA fortsätter världens börser att falla. Är det slut på återhämtningen eller är vi på väg in i en "double dip" ?

Kan tillväxten fortsätta hur länge som helst? Finns det gränser och vilka är i så fall dom? Skall man inte "gasa" i dåliga tider för att stimulera ekonomin och "spara i ladorna" i goda tider?

Börskurser faller då investerare säljer sina värdepapper för att man inte längre tror på en värdeökning. En värdeökning som åstadkommes genom att investerare köper därför att man tror på företagens tillväxt. Mest psykologi alltså eller ett pyramidspel där det hela tiden att inte stanna kvar med "svarte Petter" vid en nedgång. Visst är det mycket psykologi i en fri marknad. Utan investeringar och konsumtion stannar allt. Men är det då helt fel att strama åt inom den offentliga sektorn som man gör i USA? Skulle man inte istället investera mer för att stimulera marknaden?

I Grekland lät man den offentliga sektorn växa över alla bräddar. Offentliganställda fick mycket fina pensionsförmåner för att inte tala om arbetstider och lönenivåer. Varför stimulerades inte den grekiska ekonomin?

Efter att ha funderat ett tag (och sovit lite dåligt några nätter) hittade jag en faktor som sällan nämns. En investering (stimulans) måste vara efterfrågad och medverka till att produktionen av efterfrågade varor och tjänster ger ett mervärde!

Om inte en efterfrågan finns kommer vi snabbt att befinna oss i sällskap med Grekland. Man anställer 25 trädgårdsmästare utan att ens ha någon trädgård!

En mer konkret fråga som ligger oss närmare, är om man skall investera i en Norrbottniabana? Svaret blir definitivt ja om det föreligger en efterfrågan och att investeringen kan ge ett mervärde av produktionen av efterfrågade varor och tjänster som är så stor att investeringen och underhållet kan betalas. Om inte är vi tillbaka hos de grekiska trädgårdsmästarna igen.

Trots att världens börser reagerar surt tror jag ändå att de nedskärningar som planeras inom den offentliga sektorn i USA är rätt medicin.

Trots dessa underskottssiffror som är omöjliga att förstå omfattningen har Kina bara kontroll över 8% vilket skulle utgöra 1/3 av den amerikanska utlandsskulden - så kanske finns det ännu hopp!

Och hur skall det gå med den Europeiska Unionen?

Idén med att knyta samman de europeiska länderna så hårt ekonomisk att dessa band skulle omöjliggöra politiska konflikter. Konflikter som i en förlängning skulle kunna leda till krigshandlingar, har möjligen fungerat men priset håller kanske på att bli alldeles för högt.

Varför skulle det inte gå att skapa en politisk union mellan de europeiska länderna när det gått att göra så i USA, före detta Sovjetunionen, före detta Jugoslavien och några andra exempel.

I en jämförelse hade både Sovjetunionen och Jugoslavien mycket starka ledningar. Kontrollen var stenhård och de friheter som medborgarna gavs inskränkte sig huvudsakligen till att tillgången på alkohol inte var reglerad. När dessa kontrollfunktioner upphörde bröts också dessa federationer sönder.

Kontrollfunktionen i USA måste också anses omfattande. Staternas självbestämmande kan uppfattas omfattande men efter det amerikanska inbördeskriget har flera federala (överstatliga) organisationer skapats.

Några förutsättningar för att EU-äventyret skulle kunna fungera finns inte. Trots en gigantiskt och dyrbar administration, som dessutom flyttar fram och tillbaka, har kontrollfunktionen inte visat sig vara tillräcklig.

Några länder (läs PIIGS) har genom olika åtgärder tillskansat sig gigantiska resurser från EU för att bygga upp sin infrastruktur. Dessa stöd har också inneburit att den egna förmågan att skapa arbete som ger mervärde och efterfrågas har förlamats. Något som nu visar sig i arbetslöshet och statsfinansiella underskott.

Enkla lösningar anses ofta "korkade" av de som anser sig besitta en högre kunskap men ofta, mycket ofta har enkla lösningar varit geniala.

Om ett land inte klarar av att uppfylla de gemensamma reglerna för en gemenskap så utesluts detta land ur gemenskapen helt enkelt!

Låt därför Grekland skaffa sig en egen valuta och uteslut landet ur EMU-samarbetet. Grekland kan nu devalvera och hantera sin nationella ekonomi hur som helst.

De lån som tagits upp i Euro kommer naturligtvis att bli dyrare men den inhemska ekonomin kan återhämta sig.

Kanske kommer man också förstå att ju fler som betalar sin del av den gemensamma skattebördan desto lägre blir varje andel!


Det finns ingen annan som betalar - längre!

Livet är fantastiskt och visst är det evigt

Bild på min nyfödda dotterdotter!

Varje med- och varje motgång i livet gör att vi har anledning att glädjas och känna triumf. Med en medgång stiger självkänslan, energi fylls på och livet känns underbart att leva. Med en motgång är upplevelserna oftast de motsatta.
Men tänk efter, vad hade livet varit om vi aldrig fick töja ut våra erfarenheter mellan med- och motgång. Och vem vill lyssna till en enda ton!