Redan under Köpenhamnsmötets sista dagar svepte en kall luftmassa ned över hela Skandinavien. Både delegater och demonstranter frös ordentligt och någon bindande överenskommelse kunde inte nås. Samtidigt börjar de tystade kritikerna av den politiskt korrekta slutsatsen, att människan är orsaken till klimatförändringen, att kunna göra sig hörda.
Det får vara hur det vill med den saken och visst är det bra att vi börjar ifrågasätta vår nedsmutsning av miljön.
Under den stilla julefriden som brukar infalla efter julafton får man tid att lösa tidningarna lite mer noga och eftertänksamt. Det lustiga är de flesta tidningar, oavsett partifärg, ägnar sina ledarsidor åt problemet med de växande väljarsiffrorna för sverigedemokraterna. Rubrikerna växlar men artiklarna har ett gemensamt man beskriver hur sverigedemokraterna skall bekämpas. Metoderna växlar däremot.
Oppositionspartierna menar att sverigedemokraternas framgång beror på oro hos främst unga "lågutbildade" som tror att kostnaderna för flyktingar och invandrare kommer att minska deras möjligheter till jobb och bidrag. Och genom att återställa dessa förmåner och öka antalet offentliganställa så minskar denna grupps oro och ordningen blir återställd.
Bland allianspartierna är tongångarna lite mer delade. Den liberala falangen talar hela tiden om vårt ansvar att skydda mänskliga värden medan den mer moderata falangen talar om det framtida behovet av arbetskraft.
Ingen verkar bry sig om att det sverigedemokraternas framgångar faktiskt visar på ett demokratiskt underskott. Vi kan ha folkomröstningar om högertrafik eller ej, kärnkraftsavveckling eller ej men det hade varit helt otänkbart att folkomrösta om vår flykting- och invandringspolitik.
Självklart skall vi följa de internationella konventioner när det gäller att ta emot asylsökande men det bästa sättet att bekämpa sverigedemokraterna är att redovisa fakta när det gäller flykting- och invandrarpolitiken. Naturligtvis är denna redovisning ingen enkel matematik men gör ett försök med följande poster,
- följer vi de internationella överenskommelserna när det gäller flyktingar och asylsökande eller är vi mer generösa?
- vad är nettokostnaden* för den svenska flyktingpolitiken?
- hur stort behov av arbetskraft bedömer vi att landet har i framtiden?
- är den kriminella representationen större bland flyktingar och invandrare?
Det finns säkert några fler frågor som är relevanta.
En sak är säker, så länge dessa frågor är obesvarade kommer de att svaras på av var och en, på ett sätt som klart gynnar sverigedemokrater och främlingsfientliga!
nettokostnad = lika med de kostnader för gränsövervakning, mottagning, rättsliga kostnader för asylbedömning, rättsliga kostnader för överklagande, bostäder, bidrag, utbildning, pensioner, sjukvårdskostnader, kostnader för utvisning, mm, mm, minskat med de skatteintäkter i form av moms, skatter på löner mm, som denna verksamhet genererar.
onsdag 30 december 2009
fredag 27 november 2009
Befogad oro hos dagens yrkesofficerare inför införandet av yrkesförsvar!?
Bland alla de argument som framförs mot införandet av yrkessoldater hörs bland annat att det blir för dyrt, att kvaliteten inte blir tillräcklig och att det blir för få soldater.
Bara några få har insett att det också kommer att bli en minskning av dagens yrkesofficerare till förmån för specialistofficerare och yrkessoldater.
Uttrycket dyrt betyder till skillnad från, kostar mycket, att något inte är prisvärt. Nu menar man säkert att införandet av yrkessoldater kommer att kosta mycket pengar.
Jag menar att det är precis tvärtom.
Det som är dyrt är att Försvarsmakten tvingas avlöna och sysselsätta alla yrkesofficerare till fyllda 60 år. Huvuddelen av dessa lämnar kärnverksamheten redan innan fyllda 40 för att sysselsättas med administrativa uppgifter med tveksamt värde. Dessutom finns nu möjligheter att stanna kvar några år efter fyllda 60.
Att kvaliteten inte skulle bli tillräcklig är egentligen en fråga om rekryteringsincitament och utbildning och mindre en fråga om att kunna göra ett stort urval. Den personalkategori jag ser framför mig som yrkessoldater är samma kategori människor som nu utgör större delen av våra yrkesofficerare.
Visserligen har ett nytt "mantra" formulerats i de högsta staberna, företrädesvis lokaliserade i Stockholmsområdet. Där säger man att det åtgår lika många stabsofficerare för att leda en nationell Försvarsmakt på 60 000 man som det gör för att leda 600 000. Jag undrar vad som skulle hända om det plötsligt erbjudits tjänster för 600 stabsofficerare i olika NATO-staber? Skulle det finnas möjlighet att besätta dessa tjänster med hänsyn till behovet hemma? - eller? Och skulle effektiviteten i våra nationella staber öka eller minska?
Yrkesförsvar - en nödvändighet
Värnpliktssystemet har sakta men säkert urholkats med eller utan politikernas vilja. Utbildningstiden har förkortats, krigsorganisationen avskaffats, urvalet av värnpliktiga till kompani- och plutonsbefäl har avskaffats. Antalet har minskat och fokuseringen mot internationella insatser har styrt hela verksamheten.
Samtidigt har yrkesofficerarna tidigare och tidigare lämnat soldatlivet för en karriär inom den alltmer växande militära administartionen.
Den militära förmåga som detta system har kunnat visa upp har varit begränsad till kompanienheter som använts för internationella insatser.
Med ett yrkesförsvar kan kompetensen väpnad strid på ett bättre sätt vidmakthållas och utvecklas. (Internationella insatser medverkar också påtagligt till detta)
Med ett yrkesförsvar finns förutsättningarna för att utveckla kompetens på lägsta och kanske viktigaste nivå.
Införandet av yrkessoldater som anställs på begränsad tid, införandet av specialistofficerare och vidareutbildning av yrkesofficerare baserat på behovet är därför en absolut nödvändighet.
Om man dessutom kan upphöra med att byta befattningar i vänster och högervarv vartannat år till förmån för den personliga kompetensen och organisationen vore vår Försvarsmakt på god väg.
Men hur skall dagens yrkesofficer som flexar in någon gång på förmiddagen, kollar sin mejl, surfar ett tag, deltar i ett par sammanträden, fysar lite grann innan det är dags att flexa ut, kunna förvandlas till chef och arbetsledare för en grupp, pluton, kompani, bataljon och brigad krävande yrkesmän som inte är lika "lättlurade" som ett gäng värnpliktiga under några månader.
Militärt hot i dag
Det militära hotet mot Sverige i dag och i en nära framtid skall vara det som dimensionerar vår militära försvarsförmåga! Men ett obefintligt militärt hot innebär inte att försvarsförmågan kan nedgå till noll! Ett sådan situation leder till att en mycket liten militär förmåga i vår omvärld blir ett allvarligt hot i en försämrad säkerhetspolitisk situation och tvingar nationen till politiska eftergifter.
Den förmåga som företrädare för Försvarsmakten anser vara lämpligt när det gäller markstridskrafter är två brigader. Dessa brigader skall innehålla välövade befattningshavare från lägsta till högsta nivå och vara insatsberedda inom dagar.
På samma sätt kommer sjö- och luftstridskrafter att utformas.
Territorialförsvaret ett minne blott!
Och visst är det så att det tidigare territorialförsvaret överges. I en framtid handlar den väpnade striden i första hand att visa upp en militär förmåga, i andra hand att kunna vinna en strid över den del av motståndarens militära förmåga som denne kan avdela.
Carlsson tycker att det är fel att tro att en stor mängd bristfälligt utbildade och utrustade soldater under bristfällig ledning med bristande underhåll utgör stor försvarsförmåga - snarare utgör denna massa ett gigantiskt logistikproblem!
Bara några få har insett att det också kommer att bli en minskning av dagens yrkesofficerare till förmån för specialistofficerare och yrkessoldater.
Uttrycket dyrt betyder till skillnad från, kostar mycket, att något inte är prisvärt. Nu menar man säkert att införandet av yrkessoldater kommer att kosta mycket pengar.
Jag menar att det är precis tvärtom.
Det som är dyrt är att Försvarsmakten tvingas avlöna och sysselsätta alla yrkesofficerare till fyllda 60 år. Huvuddelen av dessa lämnar kärnverksamheten redan innan fyllda 40 för att sysselsättas med administrativa uppgifter med tveksamt värde. Dessutom finns nu möjligheter att stanna kvar några år efter fyllda 60.
Att kvaliteten inte skulle bli tillräcklig är egentligen en fråga om rekryteringsincitament och utbildning och mindre en fråga om att kunna göra ett stort urval. Den personalkategori jag ser framför mig som yrkessoldater är samma kategori människor som nu utgör större delen av våra yrkesofficerare.
Visserligen har ett nytt "mantra" formulerats i de högsta staberna, företrädesvis lokaliserade i Stockholmsområdet. Där säger man att det åtgår lika många stabsofficerare för att leda en nationell Försvarsmakt på 60 000 man som det gör för att leda 600 000. Jag undrar vad som skulle hända om det plötsligt erbjudits tjänster för 600 stabsofficerare i olika NATO-staber? Skulle det finnas möjlighet att besätta dessa tjänster med hänsyn till behovet hemma? - eller? Och skulle effektiviteten i våra nationella staber öka eller minska?
Yrkesförsvar - en nödvändighet
Värnpliktssystemet har sakta men säkert urholkats med eller utan politikernas vilja. Utbildningstiden har förkortats, krigsorganisationen avskaffats, urvalet av värnpliktiga till kompani- och plutonsbefäl har avskaffats. Antalet har minskat och fokuseringen mot internationella insatser har styrt hela verksamheten.
Samtidigt har yrkesofficerarna tidigare och tidigare lämnat soldatlivet för en karriär inom den alltmer växande militära administartionen.
Den militära förmåga som detta system har kunnat visa upp har varit begränsad till kompanienheter som använts för internationella insatser.
Med ett yrkesförsvar kan kompetensen väpnad strid på ett bättre sätt vidmakthållas och utvecklas. (Internationella insatser medverkar också påtagligt till detta)
Med ett yrkesförsvar finns förutsättningarna för att utveckla kompetens på lägsta och kanske viktigaste nivå.
Införandet av yrkessoldater som anställs på begränsad tid, införandet av specialistofficerare och vidareutbildning av yrkesofficerare baserat på behovet är därför en absolut nödvändighet.
Om man dessutom kan upphöra med att byta befattningar i vänster och högervarv vartannat år till förmån för den personliga kompetensen och organisationen vore vår Försvarsmakt på god väg.
Men hur skall dagens yrkesofficer som flexar in någon gång på förmiddagen, kollar sin mejl, surfar ett tag, deltar i ett par sammanträden, fysar lite grann innan det är dags att flexa ut, kunna förvandlas till chef och arbetsledare för en grupp, pluton, kompani, bataljon och brigad krävande yrkesmän som inte är lika "lättlurade" som ett gäng värnpliktiga under några månader.
Militärt hot i dag
Det militära hotet mot Sverige i dag och i en nära framtid skall vara det som dimensionerar vår militära försvarsförmåga! Men ett obefintligt militärt hot innebär inte att försvarsförmågan kan nedgå till noll! Ett sådan situation leder till att en mycket liten militär förmåga i vår omvärld blir ett allvarligt hot i en försämrad säkerhetspolitisk situation och tvingar nationen till politiska eftergifter.
Den förmåga som företrädare för Försvarsmakten anser vara lämpligt när det gäller markstridskrafter är två brigader. Dessa brigader skall innehålla välövade befattningshavare från lägsta till högsta nivå och vara insatsberedda inom dagar.
På samma sätt kommer sjö- och luftstridskrafter att utformas.
Territorialförsvaret ett minne blott!
Och visst är det så att det tidigare territorialförsvaret överges. I en framtid handlar den väpnade striden i första hand att visa upp en militär förmåga, i andra hand att kunna vinna en strid över den del av motståndarens militära förmåga som denne kan avdela.
Carlsson tycker att det är fel att tro att en stor mängd bristfälligt utbildade och utrustade soldater under bristfällig ledning med bristande underhåll utgör stor försvarsförmåga - snarare utgör denna massa ett gigantiskt logistikproblem!
lördag 21 november 2009
Om människor med dåligt självförtroende, baktaleri och skitstövlar!
Varför säger vi negativa saker om andra som vi egentligen inte har någon grund för.
Exempel på sådant kan vara, -jag skulle aldrig äta den mat han lagar, med hänvisning till en kock, vars namn nämts i något sammanhang. Den som yttrar det här negativa påståendet visar sig inte några som helst kunskaper om matlagning och inte heller några som helst erfarenheter om kockens matlagningskonst. Kocken som tidigare arbetat i samma företagsom, men på helt olika avdelningar, som den person som nu yttrar sig så tvärsäkert negativt, har en gedigen kockutbildning och arbetat yrkesmässigt på stora restauranger. Han har dessutom ett mycket gott renommé inom restaurangkretsen. Inte vid något tillfälle har någon gäst klagat på hans matlagningskonst och aldrig skär sig bearnaisesåsen.
Så åter till frågan, varför beter sig vissa människor på detta viset?
Det finns möjligen flera alternativa svar;
- personen har trots att han nådde en position, högt över nämnde kocks, när de båda arbetade i samma företag, så dåligt självförtroende att han, på andras bekostnad, måste försöka förbättra det
- personen har inte lärt sig skilja på rätt och orätt
- personen är helt enkelt en "skitstövel"
För det kan väl inte vara så att det var en helt annan person det lågmälda yttrandet handlade om?
Exempel på sådant kan vara, -jag skulle aldrig äta den mat han lagar, med hänvisning till en kock, vars namn nämts i något sammanhang. Den som yttrar det här negativa påståendet visar sig inte några som helst kunskaper om matlagning och inte heller några som helst erfarenheter om kockens matlagningskonst. Kocken som tidigare arbetat i samma företagsom, men på helt olika avdelningar, som den person som nu yttrar sig så tvärsäkert negativt, har en gedigen kockutbildning och arbetat yrkesmässigt på stora restauranger. Han har dessutom ett mycket gott renommé inom restaurangkretsen. Inte vid något tillfälle har någon gäst klagat på hans matlagningskonst och aldrig skär sig bearnaisesåsen.
Så åter till frågan, varför beter sig vissa människor på detta viset?
Det finns möjligen flera alternativa svar;
- personen har trots att han nådde en position, högt över nämnde kocks, när de båda arbetade i samma företag, så dåligt självförtroende att han, på andras bekostnad, måste försöka förbättra det
- personen har inte lärt sig skilja på rätt och orätt
- personen är helt enkelt en "skitstövel"
För det kan väl inte vara så att det var en helt annan person det lågmälda yttrandet handlade om?
onsdag 18 november 2009
Afghanistan igen dessvärre
Att debatten flammar upp efter att en afghansk tolk och fem svenska soldater skadats är en naturlig följd av mänskligt beteende.
Men att nu omvärdera insatsen, beklaga sig över bristande resurser får i alla fall mig att känna lite förakt inför dessa debattörer.
Att Sverige som en alliansfri nation ställer upp med militära resurser är kanske en medmänsklig skyldighet och ett sätt att vidmakthålla den militära förmågan. Men att ställa upp bakom USA i ett krig mot terrorismen där målet med insatsen är suddigt och kanske efter det diskutabla presidentvalet av Hamid Karzai är överspelat är en helt annan sak.
På något sätt upplever jag att något underbyggt beslut om insatsen aldrig gjorts utan man började insatsen i största hemlighet med en liten grupp, vars säkerhet påstogs kräva sekretess. Sedan har det bara "rullat" på.
Den terrorism som USA säger sig vara i krig med är en symptom på något som man upplever felaktigt. Och så länge man låter israelerna bete sig hur som helst i "sandlådan" finns inget berättigande för detta krig mot en symptom.
När Israel börjar efterleva alla de FN-resoluitioner som man, med stöd av storebror USA, antingen stoppar eller struntar i att efterleva och visar att man är beredd att gå tillbaka till 1967 års gränser, kan världen, helst under FN-ledning tillsammans bekämpa allt våld mot oskyldiga, (som jag vill definiera som terrorism) oavsett om en stat står bakom våldet eller om det utövas av en statslös protestorganisation.
Tyvärr verkar staten Israel inte bry sig särskilt mycket om den nuvarande amerikanske presidentens önskemål. Istället har man nyligen beslutat om ytterligare 900 bostäder på ockuperad palestinsk mark.
Och för att få någon ordning på situationen i Afghanistan (och Pakistan) måste vi erbjuda dessa fattiga bönder som livnär sig på att odla hash och opium något annat som ger dem samma möjligheter till inkomster.
Eftersom det finns påståenden (som jag inte kan bekräfta) att CIA finansierade sina operationer i Sydamerika med just narkotikaodling kan man misstänka att något sådant pågår också i Afghanistan och Pakistan. Och om det vore fallet förstår man lättare det amerikanska ointresset av att på ett mer fullständigt sätt ta itu med hela situationen.
För visst är det något märkligt med det hela när en armeinspektör vädjar inför riksdagens utfrågning om allmänhetens stöd till de svenska soldaterna i Afghanistan!?
Men att nu omvärdera insatsen, beklaga sig över bristande resurser får i alla fall mig att känna lite förakt inför dessa debattörer.
Att Sverige som en alliansfri nation ställer upp med militära resurser är kanske en medmänsklig skyldighet och ett sätt att vidmakthålla den militära förmågan. Men att ställa upp bakom USA i ett krig mot terrorismen där målet med insatsen är suddigt och kanske efter det diskutabla presidentvalet av Hamid Karzai är överspelat är en helt annan sak.
På något sätt upplever jag att något underbyggt beslut om insatsen aldrig gjorts utan man började insatsen i största hemlighet med en liten grupp, vars säkerhet påstogs kräva sekretess. Sedan har det bara "rullat" på.
Den terrorism som USA säger sig vara i krig med är en symptom på något som man upplever felaktigt. Och så länge man låter israelerna bete sig hur som helst i "sandlådan" finns inget berättigande för detta krig mot en symptom.
När Israel börjar efterleva alla de FN-resoluitioner som man, med stöd av storebror USA, antingen stoppar eller struntar i att efterleva och visar att man är beredd att gå tillbaka till 1967 års gränser, kan världen, helst under FN-ledning tillsammans bekämpa allt våld mot oskyldiga, (som jag vill definiera som terrorism) oavsett om en stat står bakom våldet eller om det utövas av en statslös protestorganisation.
Tyvärr verkar staten Israel inte bry sig särskilt mycket om den nuvarande amerikanske presidentens önskemål. Istället har man nyligen beslutat om ytterligare 900 bostäder på ockuperad palestinsk mark.
Och för att få någon ordning på situationen i Afghanistan (och Pakistan) måste vi erbjuda dessa fattiga bönder som livnär sig på att odla hash och opium något annat som ger dem samma möjligheter till inkomster.
Eftersom det finns påståenden (som jag inte kan bekräfta) att CIA finansierade sina operationer i Sydamerika med just narkotikaodling kan man misstänka att något sådant pågår också i Afghanistan och Pakistan. Och om det vore fallet förstår man lättare det amerikanska ointresset av att på ett mer fullständigt sätt ta itu med hela situationen.
För visst är det något märkligt med det hela när en armeinspektör vädjar inför riksdagens utfrågning om allmänhetens stöd till de svenska soldaterna i Afghanistan!?
måndag 2 november 2009
I väntan på nya influensan
Kanske ska en "bloggare" kunna hålla någon form av kontinuitet. I annat fall ledsnar de som läser det som skrivits och i detta fall tyckts.
I mitt fall har "bloggandet" i huvudsak varit ett sätt att avreagera mig på. Genom att "skriva av mig" den värsta frustrationen har det kännts lite bättre. Kanske för att jag kunnat formulera min frustration och kanske för att jag närt ett litet hopp om att någon skulle läsa vad jag skrivit.
Efter denna nästa tre månader långa paus tänkte jag försöka förändra innehållet till någon form av veckovis kåseri.
När jag vaknade i morse och konstaterade att det var första dagen i en hel vecka av ledighet fylldes hela kroppen av sköna känslor. Tandvärken som jag lidit av en hel vecka kändes nästan inte alls. Den onda axeln som jag till och från haft ont i mer än ett halvt år kändes bara lite grann. Alla uppgifter som skulle skötas denna första dag i veckan kändes ganska avlägsna. Kanske ska jag undersöka om jag kan vaccinera mig mot den nya influensan. Jag skulle kunna göra det efter att jag varit hos möbelsnickaren. Riskgrupp eller inte? Jag kanske inte tillhör någon riskgrupp men eftersom jag skall kunna hoppa in och flyga ambulans så borde jag ingå. Hursomhelst skall väl alla när som helst få sitt vaccin.
Först skall jag hämta ut de beställda glasögonen. Glasögon som jag åter igen lyckats beställa mitt emmellan två extraerbjudanden från Synsam. Det första erbjudandet gick ut på att man fick ett glas gratis. Men när jag gjort synundersökningen visade det sig att erbjudandet gick ut dagen innan. Inte en spår av medkänsla eller förhandlingsvilja gick att finna hos den annars så trevliga optikern. När jag så efter mycken tvekan beställde nya glas till ett par äldre bågar får jag en vecka senare läsa en annons från Synsam. Annonsen erbjuder ett par extra glasögon om man beställer nya glasögon --- två dagar efter att jag beställt mina.
Glasögonen känns bra, lika bra som de från Favoptic för 1075:- (inklusive allt) men så kostar de också 6128:- (exklusive synundersökning på 340:-)
Så fortsätter jag till möbelsnickaren som har ringde förra veckan och vill att jag skall godkänna hans sätt att reparera två Bruno Mathson fåtöljer. Vi blir överens om både pris och sätt att reparera fåtöljerna men naturligtvis har jag hunnit långt innan jag kommer ihåg att jag borde undersöka möjligheterna till vaccinering.
Jag följer de röda skyltarna, parkerar enligt anvisningarna och följer skyltarna vidare. Min skamkänsla av att "tränga" mig före är helt borta och möts slutligen av en skylt där det står, öppet tisd-torsd 1200-1600!
I mitt fall har "bloggandet" i huvudsak varit ett sätt att avreagera mig på. Genom att "skriva av mig" den värsta frustrationen har det kännts lite bättre. Kanske för att jag kunnat formulera min frustration och kanske för att jag närt ett litet hopp om att någon skulle läsa vad jag skrivit.
Efter denna nästa tre månader långa paus tänkte jag försöka förändra innehållet till någon form av veckovis kåseri.
När jag vaknade i morse och konstaterade att det var första dagen i en hel vecka av ledighet fylldes hela kroppen av sköna känslor. Tandvärken som jag lidit av en hel vecka kändes nästan inte alls. Den onda axeln som jag till och från haft ont i mer än ett halvt år kändes bara lite grann. Alla uppgifter som skulle skötas denna första dag i veckan kändes ganska avlägsna. Kanske ska jag undersöka om jag kan vaccinera mig mot den nya influensan. Jag skulle kunna göra det efter att jag varit hos möbelsnickaren. Riskgrupp eller inte? Jag kanske inte tillhör någon riskgrupp men eftersom jag skall kunna hoppa in och flyga ambulans så borde jag ingå. Hursomhelst skall väl alla när som helst få sitt vaccin.
Först skall jag hämta ut de beställda glasögonen. Glasögon som jag åter igen lyckats beställa mitt emmellan två extraerbjudanden från Synsam. Det första erbjudandet gick ut på att man fick ett glas gratis. Men när jag gjort synundersökningen visade det sig att erbjudandet gick ut dagen innan. Inte en spår av medkänsla eller förhandlingsvilja gick att finna hos den annars så trevliga optikern. När jag så efter mycken tvekan beställde nya glas till ett par äldre bågar får jag en vecka senare läsa en annons från Synsam. Annonsen erbjuder ett par extra glasögon om man beställer nya glasögon --- två dagar efter att jag beställt mina.
Glasögonen känns bra, lika bra som de från Favoptic för 1075:- (inklusive allt) men så kostar de också 6128:- (exklusive synundersökning på 340:-)
Så fortsätter jag till möbelsnickaren som har ringde förra veckan och vill att jag skall godkänna hans sätt att reparera två Bruno Mathson fåtöljer. Vi blir överens om både pris och sätt att reparera fåtöljerna men naturligtvis har jag hunnit långt innan jag kommer ihåg att jag borde undersöka möjligheterna till vaccinering.
Jag följer de röda skyltarna, parkerar enligt anvisningarna och följer skyltarna vidare. Min skamkänsla av att "tränga" mig före är helt borta och möts slutligen av en skylt där det står, öppet tisd-torsd 1200-1600!
söndag 2 augusti 2009
Svensk insats i Afghanistan eller inte?
Om vi svenska skattebetalare anser att vi skall avsätta pengar för att försäkra oss om ett fortsatt fritt och politiskt oberoende Sverige måste det svenska engagemanget i Afghanistan ifrågasättas.
Att vi svenskar ställer upp på FN sanktionerade missioner är en sak, en helt annan sak är att vi ställer upp på missioner föranledda av 11 september-händelsen. Där USA har inlett ett krig mot en företeelse som i många fall försöker att få världens ögon riktade på "orättvisor".
Denna åsikt har inget att göra med att minst sex afghansska gerillamän blivit dödade eller om någon svensk soldat blivit dödad eller sårad. Något som man alltid måste räkna med i situationer som dessa.
Frågan är istället om vi och resten av västvärlden tror att vi kan åstadkomma något varaktigt genom att bekämpa en symptom.
Om detta är början på västvärldens "krig" mot islam måste vi allvarligt fundera på andra lösningar.
Att vi svenskar ställer upp på FN sanktionerade missioner är en sak, en helt annan sak är att vi ställer upp på missioner föranledda av 11 september-händelsen. Där USA har inlett ett krig mot en företeelse som i många fall försöker att få världens ögon riktade på "orättvisor".
Denna åsikt har inget att göra med att minst sex afghansska gerillamän blivit dödade eller om någon svensk soldat blivit dödad eller sårad. Något som man alltid måste räkna med i situationer som dessa.
Frågan är istället om vi och resten av västvärlden tror att vi kan åstadkomma något varaktigt genom att bekämpa en symptom.
Om detta är början på västvärldens "krig" mot islam måste vi allvarligt fundera på andra lösningar.
lördag 27 juni 2009
Syftet måste vara att undvika krig eller?
Det blir allt svårare att veta vad vi med vapenmakt vill försvara. Är det det svenska territoriet, de svenska naturtillgångarna, den svenska exportindustrin, svenskarna, det svenska sättet att leva, den svenska konstitutionen eller rent av internationell rätt?
Många "opinionsbildare" har sagt att friheten alltid är värd att försvara. Men vad menar vi då med frihet, vems frihet. Känner vi oss i dag som en genuin nation? Är det tillåtet att (förutom i idrottsammanhang) låta nationella känslor komma till uttryck?
När kommer vi att se de snart 20% svenska medborgare som är av utländsk härkomst fira midsommar precis som alla andra (på gott och ont) och bete sig lika sekulärt som de övriga 80%? Jodå, många har integrerat,-s på ett utmärkt sätt i det svenska samhället, men alltför många står utanför.
Så vad skall vi försvara oss mot? Om någon inte lagt märke till det ännu så är "alla" västvärldens krigsmakter i "krig" mot terrorismen. Definitionsmässigt är detta en omöjlighet i Sverige. Krig är ett tillstånd (förhållande) mellan stater och inte mellan en stat och en företeelse. I vårt land kan bara polis bekämpa kriminella företeelser.
Många "okunniga" politiker anser att införandet av demokrati (folkstyre) skulle sätta stopp för alla krig vilket både sunt förnuft och historien visat vara felaktigt.
Om vi däremot kunde komma tillrätta med alla politiska och för all del sociala "orättvisor" som används som anledning för att uppmana till våldshandlingar hade vi varit på god väg. Ett exempel på en sådan lång och varaktig orättvisa är situationen i mellanöstern där USA:s "51:a" stat Israel tillåts bete sig hur som helst.
Och visst kan man se NATO-övningen Loyal Arrow som en provokation mot Ryssland, om man vill. Syftet med övningen var ändå en fredsmission där även en eventuell utbrytarnation i Ryssland kunnat vara aktuell.
Men som man en gång sa om Sovjetunionen. Utan Röda Armén är Sovjetunionen bara ett land med dåliga veteskördar och illa byggda hus. Snart kan man använda samma uttryck på USA. (Trots Obama)
Om NATO som organisation finns kvar därför att det erfordras en ledningsorganisation för samlade internationella styrkor och att FN så ofta blir handlingsförlamat genom vetorätten i säkerhetsrådet borde medlemskapet öppnas även för andra länder.
Och varför är det så svårt att skapa en europeisk säkerhetsorganisation som i Europa kan ersätta NATO?
Många "opinionsbildare" har sagt att friheten alltid är värd att försvara. Men vad menar vi då med frihet, vems frihet. Känner vi oss i dag som en genuin nation? Är det tillåtet att (förutom i idrottsammanhang) låta nationella känslor komma till uttryck?
När kommer vi att se de snart 20% svenska medborgare som är av utländsk härkomst fira midsommar precis som alla andra (på gott och ont) och bete sig lika sekulärt som de övriga 80%? Jodå, många har integrerat,-s på ett utmärkt sätt i det svenska samhället, men alltför många står utanför.
Så vad skall vi försvara oss mot? Om någon inte lagt märke till det ännu så är "alla" västvärldens krigsmakter i "krig" mot terrorismen. Definitionsmässigt är detta en omöjlighet i Sverige. Krig är ett tillstånd (förhållande) mellan stater och inte mellan en stat och en företeelse. I vårt land kan bara polis bekämpa kriminella företeelser.
Många "okunniga" politiker anser att införandet av demokrati (folkstyre) skulle sätta stopp för alla krig vilket både sunt förnuft och historien visat vara felaktigt.
Om vi däremot kunde komma tillrätta med alla politiska och för all del sociala "orättvisor" som används som anledning för att uppmana till våldshandlingar hade vi varit på god väg. Ett exempel på en sådan lång och varaktig orättvisa är situationen i mellanöstern där USA:s "51:a" stat Israel tillåts bete sig hur som helst.
Och visst kan man se NATO-övningen Loyal Arrow som en provokation mot Ryssland, om man vill. Syftet med övningen var ändå en fredsmission där även en eventuell utbrytarnation i Ryssland kunnat vara aktuell.
Men som man en gång sa om Sovjetunionen. Utan Röda Armén är Sovjetunionen bara ett land med dåliga veteskördar och illa byggda hus. Snart kan man använda samma uttryck på USA. (Trots Obama)
Om NATO som organisation finns kvar därför att det erfordras en ledningsorganisation för samlade internationella styrkor och att FN så ofta blir handlingsförlamat genom vetorätten i säkerhetsrådet borde medlemskapet öppnas även för andra länder.
Och varför är det så svårt att skapa en europeisk säkerhetsorganisation som i Europa kan ersätta NATO?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)